Beskrivning
TYSTNADENS GRAMMATIK Tystnad har blivit deras modersmål Visuell queer‑kollage från Ryssland / OBS, premiärkvällen är utsåld, tryck på ÄNDRA eller Knappen Se andra föreställningar‑knappen för att se resterande datum / OBS! Afterparty! Tisdag 29.9. kl 21.30 – den legendariska bulgariska queer‑artisten Ivo Dimchevs solo‑konsert. Gemensam biljett till föreställning och konsert 50 €. / https://fienta.com/fi/ivan-dimchev-intiimi-soolikonsertti / DISKUSSIONSFÖRELÄSNING: Efter föreställningen den 29.9. berättar journalisten Erkka Mikkonen om historier som inte hamnade i hans rapport om Homona Putins Ryssland (2026) och intervjuar arbetsgruppens medlemmar. Mikkonen, som specialiserat sig på Ryssland, arbetade som YLE:s Moskva‑korrespondent 2019–2022. Tystnadens grammatik är en visuell scenverk om erfarenheter från Rysslands HBTQ‑gemenskap från 2010‑talet till idag. Den bygger på samtal med regnbågs‑personer som lever i och har lämnat Ryssland – personer vars identitet, närhet och synlighet successivt har blivit farligare. Sedan 2010 har systematisk förtryck av LGBTQ‑identiteter i Ryssland lett till att bara existensen kan vara ett brott: offentligt uttryck, gemenskaper och symboler har kriminaliserats, med följder som arresteringar, flykt och tystnad. Men vad händer i tystnaden? Vad blir osagt till vänner, familj, arbetsplats – och till en själv? Skaparna undersöker tystnaden och vad som sker där. Verket har ingen traditionell handling och visar inga intervjuer i sin rena form. Intervjuerna blir visuella kollage av föremål, material, dockor, skuggor och skådespelarnas fysiska uttryck. Orden försvinner, men känslorna blir synliga. En del av bakgrundsintervjuerna är gjorda ansikte‑till‑ansikte, annan del anonymt i textform, då digitala videosamtal skulle vara en säkerhetsrisk för många deltagare. Verket skyddar sina berättare och avslöjar inte deras identiteter. Det visar vad rädsla, skam, längtan, kärlek och ständig vaksamhet kan göra med en människa. Tystnadens grammatik försöker inte förklara Ryssland med politiska slagord eller ge publiken färdiga känslor. Den inbjuder till att se människor som individer: lyssna på tystnaden, identifiera rädsla‑mekanismer och reflektera över vilken frihet vi håller för oss själva som självklar.