Beskrivning
Kaisa Kortelainen, traverso
Jouko Laivuori, cembalo
Kaisa Kallinen, barokkiviulu
Ritva Kaukola, barokkialttoviulu
Jukka Rautasalo, barokkisello
Johann Sebastian Bach: Musikalisches Opfer BWV 1079
År 1747 reste den redan åldrade Johann Sebastian Bach från Leipzig till Potsdam för att träffa sin son Carl Philipp Emanuel, som arbetade som cembalist vid Fredrik den Stores hov. Resan fick ny betydelse när kungen, efter att ha hört om Bachs närvaro, ville träffa honom. Mötet blev en av musikhistoriens mest kända anekdoter.
När hovet följde händelserna presenterade kungen för Bach ett tema han själv kommit på och bad kompositören improvisera en fuga på det. Bach satte sig vid tangentbordet och spelade en trestämningsfuga på temat. Sedan bad kungen om en sexstämningsfuga – en överväldigande uppgift även för en improvisationsmästare som Bach. Bach bad få komponera fugan senare och skicka verket på kopparplåt till kungen.
Två månader senare var verket tryckt och fick namnet ”Musikalisches Opfer”. Det tryckta resultatet var en samling kontrapunktiska mästerverk baserade på kungens tema: två fuger med titeln Ricercar, tio konstnärliga kanoner (nio i gåtkanonform) samt en omfattande triosonat för flöjt, violin och continuo.
Det är okänt om kungen någonsin uppmärksammade gåvan eller ersatte tryckkostnaderna för Bach. Det är känt att kungen inte var särskilt intresserad av den då ansedda esoteriska kontrapunktkonsten. Hans musiksmak låg snarare i den lätta galantstilen med lite kontrapunkt.
Samlingen Musicalisches Opfer är en unik kombination av lyssningsmusik och matematiskt perfekta kontrapunktiska konstruktioner, som man trodde hade en direkt koppling till sfärernas harmoni och därmed universums strukturer. Genom gåtkanonerna trodde man kunna studera Guds skapelse. De ansågs vara destillerade element från sfärernas harmoni – de minsta gemensamma nämnarna Gud använde när han skapade världen.